Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men förstodo alls icke sammanhanget med
kapten Donnert och den andre, ty affären med
Snare-sven var naturligtvis helt och hållet
obekant för Amelie, ehuru hon visste att en kapten
Donnert fordom fört fartyg för hennes man.
De följande dagarne förgingo under stumt
dödsqval, så mycket djupare som ingen af de
arma qvinnorna vågade ge sina hjertan luft i
ord, hvilka kunnat afsloja allt det rysliga deras
tankar förespeglade dem. Under denna tid af
nöd var löjtnant Viktor det enda manliga
biträde, Amelie ville eller vågade anlita, och ett
manligt biträde behöfde hon i bokstafiig
mening, då den stundom i raseri flämtande
mannen blef dem för öfvermäktig.
Genom Viktors försorg uppgjordes och
tillställdes så, att Will (som efter den skakande
aftonen vid Kors-betningen ej vågat begära att
återse Rosa), tills vidare blef inackorderad
i den prestgård, Amelie redan förut påtänkt
och hvilken var belägen några mil från Wisby.
Liknöjd, nedslagen, förtärd af längtan efter
henne, till hvilken han för blygsel ej kunde
upplyfta ögonen, var det ynglingen likgiltigt
hvart de förde honom, och löjtnant Viktor hade
således den icke väntade tillfredsställelsen att
vid återkomsten från denna beskickning,
hvilken först efteråt kom till Rosas kunskap, för
fru Mörk få aflägga en redogörelse, hvarvid
hennes hjerta ej behöfde såras genom den bittra
känslan att Will blifvit tvingad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
