Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stackars qvinnan, som äfven led i och
för sina båda äldsta döttrars förhållanden, måste
kufva hvarje upprorisk känsla, som bjöd henne
att afslå Viktors ifrigt erbjudna tjenst, ty utan
allt tvifvel var han — huru litet grannlaga
mot Hildur denna förtrolighet i huset kunde
synas — den ende, hvars tystlåtenhet blef en
hederssak.
Tekla, med sitt djupa deltagande i
moderns sorg och med blicken riktad på den
framtid af fasor, som kanske väntade dem alla,
skänkte knappt en tanke åt form och etikett.
Hon såg Viktors outtröttliga bemödande, om
icke att lindra, så att hjelpa dem draga
bördan af deras bekymmer, och hon värderade
honom allt mer och mer, ehuru hon på samma
gång underlät att granska huru mycken
egennytta som ingick i hennes välbefinnande att
dock ega någon att trygga sig till.
Under ljusare stunder, och dessa kommo
efter hand, hade Amelie på tusen försigtiga
omvägar sökt att utleta förhållandet mellan
namnen Donnert och Albin Jentzel, och en
gång hade Holgersen med darrande läppar
tillhviskat henne, att en Albin Jentzel, som
pojke rest med kapten Donnert, samme
skeppare, som “förliste“ med Snare-sven.
“Hvad ser du då för farligt deruti, min
vän?“ hade Amelie med qväfd ångest frågat.
“Farligt... det var ju kapten Stänger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
