Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den oro, som vanligen vaknade, då det blef
stilla omkring honom.
“Denne man“, tänkte han, “har på sitt
samvete ett brott, hvilket en dag kan bli upptäckt,
om Gud icke dessförinnan tar bort honom...
Skulle jag väl, med kännedom af allt detta,
likväl anse som min högsta sällhet på jorden
att bli förenad med henne, hvilken jag utan
hopp tillber? ... Ja, och tusen gånger ja — må
han ha förtjent döden, hon kan ej fläckas
derigenom ... Vågade jag blott med ett
andedrag låta henne ana—tj Hildur, den
lättsinniga, skulle detta ej kosta ringaste smärta ...“
Längre hann ej Viktor: en rörelse af den sjuke
kallade honom till sängen.
“Min hustru... väck henne, om hon sofver!“
Amelie satt inom en sekund i den stol,
Viktor lemnat, medan han drog sig något åt
sidan. Tekla hade äfven rest sig till hälften,
men Holgersen såg ej någon mer än sin hustru,
trodde att ingen mer än hon hörde de ord,
som han långsamt, men redigt uttalade:
“Amelie, tror du att barnen kunna gälda
föräldrarnes brott?“
“Ack,“ tänkte Tekla, “de.få derför plikta
med hela sitt lifs sällhet!“
Amelie, ur stånd att fatta hans mening
på annat sätt än som ett tvifvel på skriftens
ord, att fädernas missgerningar straffas på
barnen, svarade med tröstrikaste ton hon för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
