Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hi ulib: “Vi skola hoppas att ingen sådan gäld
tiikiitivi\H ni* honom, som är kärleken!“
u don måste utkräfvas, hör du, om jag
iinna ro: de döda fordra försonings-offer.“
Amolios fattningsgåfva nådde ej här den
loi tvilladu makens tankar, men i Teklas själ
Imm mening ned likt en blixt. Dödsblek
hon sig, smög sakta bakom moderns stol
ouh hviskade: “Låt mig tala ett par ord med
pappa!”
Holgersen betraktade med misslynt oeh
dyster blick dottern, hvilken han nästan
fruktade, men hon, som till hvad pris som helst
ville ha ljus i det mörker, hvilket omtöcknade
hennes själ, sjönk ned på sina knän, och
läggande läpparne intill faderns öra, hviskade
hon: “Detta försonings-offer, som jag fattar och
houi kanhända Gud skall tillåta, är det nog att
försona?...“ Hon såg med en djup, lång blick
in i den sjukes stirrande ögon. Modet svek
hanne dock, ty det var mycket som hon vågade
för en visshet, hvilken hon ock betraktade
nästan såsom ett tärningskast öfver sin
kärleks lif eller död.
“Hvad?“ pustade han och hvälfde en
förvirrad blick omkring sig.
“Stig upp, Tekla — jag befaller dig det!“
sade Amelie. “Du glömmer din pligt som
dotter !u
Men Tekla, som såg hela sin framtids väl
eller ve hängande på ett fint hårstrå mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
