Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetmes tränga som skarpa pilar in i hjertat
och rista ännu mera upp de gamla såren!“
“Du måste förlåta henne: hon var sjuk af
den långvariga vakan. När vi upplyfte henne,
hade hon förlorat sansen... och dessutom
svarade du henne ingenting.“
“Men hon frågade någonting — hörde
du det?“
“Icke en bokstaf!“
“Du skulle ej haft hjerta, du, att fråga om
–– Men jag blir trött! I
morgon––Stackars arma q vinna, din blick säger mig att du
varit med dina böner i himlen.“
Amelie lade sina läppar mot den
olyckliges panna och hviskade sakta: “Jag bad för dig!“
“Väl icke om min död?“ frågade han med
aningsfull häftighet. “Bed icke derom, Amelie,
ty då... då... Akta dig: jag vill icke dö,
och jag förlåter dig aldrig, om du med dina
tårar tigger mig från jorden en enda dag, en
enda timma förr än–– Hu, hvad det blir
kallt dernere i koret! När jag ibland suttit på
min egen graf, har jag sett... ts ... ts ...
min egen vålnad vanka af och an utan ro,
alltid släpande holländaren efter sig; och alla
de andra ha slutit en ring omkring oss, medan
en liten fågel, sittande uppe i toppen af ett
träd, sjungit dödsdansen — ty fågeln hörde mig
också till: han var fordom en ... en... Har
du hört sagan, Amelie?“
Den darrande qvinnan hade gömt sitt bleka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
