Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synas sig lik: ingen finge gissa att nu först
det sista bandet brustit emellan henne och
Carl, ingen borde med en aning intränga i
den mörka hemlighet, som låg förvarad inom
hennes slutna bröst. Och för alla dessa
särskilta orsaker — så kär och behöflig en
fullkomligt ostörd stund än varit henne — gjorde
hon det våld på sig, att hon med Hildur
försatte sig in i. deras gamla ton.
Hildurs hvassa pil halkade förbi henne, ty
Tekla hade aldrig gått på djupet hvarken med
Viktors eller Hildurs känslor, emedan hon
ansåg bägges af den flyktiga art, som brinner
ena ögonblicket för att slockna det andra. Och
så som händelserna nu stodo, var hon till och
med nöjd äfven med den olyckliga vändning
hennes eget öde genom Hildurs medverkan
tagit — denna vändning hade ju besparat henne
ett qval, som annars återstått: det att sjelf
bryta......
“Du finner naturligtvis under din värdighet
att svara på anklagelsen!“ återtog Hildur,
sedan hon förgäfves väntat att få höra Teklas
röst. “Men, vet du, jag tycker att du gerna
så här mellan oss kunde bespara dig besväret
att spela drottning! Det är vissa saker som
ta sig rätt bra ut i sällskap, men förlora sig
på nära håll.“
“Skrif dig den der anmärkningen till
minnes, kära Hildur! Den vittnar om att du utvid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
