Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar din tankeförmåga på samma gång som ditt
omdöme.“
“Och det är du,“ sade Hildur, under det
hennes kinder blossade af förtrytelse, “som
anses för ett fullkomlighets-mönster! Men om
någon hört dig nu i afton, skulle väl dm
åtminstone blifvit rubbad i sin öfvertygelse. Med
din köld, din likgiltighet, med hela din
odrägliga air kan du reta en annan till gallfeber!
Jag hade lust att gifta mig med gatsoparen,
bara för att slippa plågan att dagligen
uttröttas af din enformighet.“
Rosa, som stod vid fönstret, sysselsatt att
bekläda sin fågelbur med frisk säf, hade ännu
icke sagt ett ord, men med sorgset sinne
förnam hon att icke ens den djupa oreda, som
gick genom hela huset, förmådde förena
hennes systrars sinnen. Det fanns dock liksom
en aning hos henne att Tekla var främmande
för den strid, i hvilken hon deltog. Rosa tyckte
sig kunna dömma detta af de blickar, hon då
och då uppfångade, när hon, vändande sig från
fågelburen, betraktade Tekla, som på sin hvita
säng, med hufvudet lutadt mot den
sammetslena armen, de svarta lockarne vårdslöst
nedfallna långs efter den fina nattdrägten, låg
der så skön som det skönaste konstnären
drömmer sig under den döda marmorn.
“Icke får du vara stygg, Hildur,“ sade
Rosa, i det hon, bortkastande säfbladen, ilade
fram till Hildur? “du gör Tekla ledsen!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
