Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säng, Rosa låg nästa sekund vid hennes sida,
och så, ined armarna flätade om hvarandra,
höllo de tre systrarne sina hufvuden nära
tillsammans. Ord, tårar, suckar blandades: det
var en aftonbön, i hvilken himlens serafer
kunnat deltaga.
Hildur var den som först talade.
“Ack, om vi förut haft en sådan stund —
då skulle säkert mycket varit annorlunda!“
“Låtom oss tro,“ hviskade Tekla med
hämmad andedrägt, “att det är bäst, som
skett! I stället för det, vi förlorat, hafva vi
funnit hvarandra — och j kunnen tro mig, dyra
systrar, att nu, just nu, är detta mer än allt
annat____Sätt er hos mig... är det ej ljuft
att känna det vi kunna vara mycket för
hvarandra?“
“Jo, så ljuft,“ svarade Rosa, i det hon
drog en pall intill den stol, Hildur intagit, “att
jag derföre vill glömma att äfven jag — fastän
ingen bryr sig om att se det — har mina
bekymmer.“
“De gälla den stackars Will,“ inföll Tekla
med en nästan moderlig ömhet, “men du skall
snart nog, hoppas jag, få honom tillbaka.“
Rosa rodnade och sade halfhögt: “Ack
ja, jag tänker mycket på Will... också!“
“Nu,“ återtog Tekla, utan att fästa någon
uppmärksamhet vid Rosas också, “nu skola vi
se hvad en förening, sådan som den vi nu
ingått, förmår! Så länge vi voro skilda i tankar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
