Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar alldeles glömt huru tiden led fram.
Skuggorna drogo nu sina mörka svepningar öfver
tempelruinerna, öfver murar och torn — allt i
naturen hade tystnat.
“Huru gerna ville jag ej vara här hela
natten: här är så svalt, så ljuft, så stilla lugnt!“
sade hon, i det hon långsamt började gå nedåt
ruinen–– “Men,“ tilläde hon hastigt, och i
hennes djupblå ögon syntes just nu — för att
tala med gamle Halvar — gud fader sjelf titta
ut genom en liten spegel... “men nu hafva
vi ljuft och stilla lugn äfven inne. Sådan salig
stund har jag aldrig känt, som då vi alla tre
lågo förenade vid mammas bröst... och likväl
skall det ju finnas en ännu högre sällhet! Hvad
det måtte kännas underbart att vara mycket
lycklig — om jag blir det en gång, tror jag
att jag ville gråta i glädjen öfver att vara Gud
så 13ära..... Men innan jag går hem, skall
jag säga god natt åt Unghanses dotter!“
Hon stannade några minuter med blicken
riktad på det kära tornet.
“Se — sticker der icke fram liksom en
liten hvit sky i torngluggen?... Ack nej, jag
inbillar mig så mycket, jag har så många, många
tankar, men nästan ingen gör mig nöje numera,
utom den, som återkallar minnet af den store
raske sjömannen, den hygglige konstapeln––
Gamle Surre-Mats fröjdar sig visst nu som
bäst åt min gåfva — den beskedlige gubben,
som tog emot den fattige förliste styrmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
