Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hans sönderkrossade vän! Och sådan
vänskap, som mellan den unge kaptenen och hans
konstapel, den förstår jag mig på. Jag ser
alltsammans, äfven hur den fattige öfvergifne
gossen (som nu är en så stolt och nogräknad
man) om morgonen stod utanför kokhuset i
London, der han sedan gjorde bekantskap med
den snälla manhaftiga mor Kitty.... Ack, att
han icke sjelf kunde berätta mig några af sina
intressanta ungdomsäfventyr — men ehuru vi
så ofta händelsevis träffades och trefligt
språ-kade, voro vi icke nog bekanta... och Jentzel
hette han, alldeles som stackars Will.“
Här, vid minnet af Will, som hon nu
mindre än fordom hade i tankame, gick en
rodnad öfver Rosas kind. Hon var ej i stånd att
reda hvarföre hon kände liksom ett slags
motvilja *för Will, alltifrån den aftonen han begick
den dubbla besynnerligheten att först och främst
genom sitt skrik störa hennes och den unge
kaptenens möte, och sedan att så der med en
alldeles ryslig vildhet qvarhålla henne och
trycka henne intill sig så hårdt att hon nära
förlorat andan.
“Men icke skall jag,“ tillhviskade hon sig
sjelf, under det vägen åter fortsattes, “icke
skall jag tillräkna honom det, stackars gosse!“
Det var tydligt att Rosa ville beveka den lilla
motsträfvighets-andan inom sig. “Han var helt
visst upprörd öfver mycket, som ingen begriper
.... Men hvarföre skulle han till prestgården?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
