Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ene friaren efter den andre finge då draga
bort, såsom det framdeles skulle heta i visan
om de tre systrarne ... Nå, Rosa, hvad tänker
du —vore det icke poetiskt?... Min gud, så
många suckar som skulle förklinga i Älfhagens
park, hur mången tår falla utpressad af smärta
och kränkt stolthet, medan vi, obevekliga,
fort-lefde i ett paradis af outsäglig frid!“
“Bara vi ej finge för ledsamt!“ anmärkte
sakta Rosa, icke öfver höfvan förtjust af
Hil-durs förslag.
“Hvad säger du? Aldrig hade jag då trott
att någon invändning skulle komma från dig,
som icke ens vet hvad du försakar!“
“Åh, jag kan väl föreställa mig.“
“Har du föreställningar i den vägen — det
öfverraskar mig verkligen ... Men när jag rätt
tänker efter, då kommer sådant af sig sjelft,
sedan man fyllt femton år. Tro mig, som tre
gånger gifvit bort mitt ja och lika många
gånger tagit det tillbaka, att friheten är det
herr-ligaste af allt... Vi borde stifta en
jungfruorden, i hvilken vi upptoge alla flickor, som
delade våra åsigter — det blefve ett nytt slags
kloster!“
“Nå, men ändamålet?“
“Att blifva lyckliga naturligtvis! Det är
ju endast genom de dumma männerna, som
allt ondt far ut i verlden — det är genom dem
vi sjelfva lära oss att bli onda. Lemnade i
sticket, att begråta sina fordna villor, sitt öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
