Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rodnande lutade Rosa sin kind mot
Hil-durs axel. “I afton,“ h viskade hon, “har du
haft mycket mindre sjelfviska tankar än jag!“
“Du tycker så blott — när hade väl du en
sjelfvisk tanke? Nej, tro mig, man blir icke
sjelfvisk, innan man blir kär!“
“Men kärleken är ju från himlen — hur
kan den då göra menniskan sjelfvisk?“
“Derföre att, hur himmelsk den är, himlen
ändå blir qvar på jorden.“
“Detta förstår jag ej rätt!“
“Att oupphörligt, min lilla Rosa, tänka på
den vi älska och allt det, som har samband
med honom“ — återtog Hildur med en helt
ma-tronlik värdighet — “är ju redan, förstår du,
en sjelfviskhet, ty den vi tillbedja är en del
af oss sjelfva, och under detta tillbedjande
glömma vi mycket eller, kanske snarare, allt
annat, som vi vore skyldiga att egna vår
uppmärksamhet.“
“Icke bli väl alla sådana?“ frågade Rosa
blygt.
“Det vill jag just icke säga... Men vet
du, jag har en idé, som skulle bringa 03S en
varaktig tillfredsställelse och för alltid
förena oss!“
“Hvilken då, goda Hildur?“
“Jo, vi tre systrar borde städse förblifva
nog för hvarandra! Jag föreslår att ingen af
oss gifter sig, utan att vi lefva likt forntidens
sagojungfrur på vårt lilla trollslott Älfhagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
