Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åttonde kapitlet.
Den jordiska försoningen.
“Här är jag nu, Arne... Ingen menniska
kastar ens en blick hit — tala nu öppet!“
“Säg mig först — hvad har Tekla förrådt?“
“Ingenting, men enligt hvad jag kunnat
förstå, har hon djupt ångrat hvad hon vågade.
Jag fattar dock hvarföre det skedde — hon
har plågats af förtviflans ovisshet: hon hade
ett halft ljus, hon ville ha det fullkomligt för
att derefter rätta sina framtida förhållanden.“
“Hvad hörde de till detta ?“
“Alla dina döttrars förhållanden äro ju
så nära förenade med dina, att du ej bör kunna
fråga så! Du vet att salzwedelska huset är
stolt — ja, jag ville kalla fru Ringeborg en
hög-modig qvinna.“
Holgersen stirrade på sin hustru.
“Åh nej,“ skyndade hon att svara på denna
blick, “icke hafva de ens den aflägsnaste aning
om det, som blifvit förrådt i detta rum sedan
din olyckliga sjukdom, men Tekla ville hellre
dö, än förena sig med en slägt, som en dag
(Guds vägar äro ju icke våra vägar) kunde
få skäl att ångra förbindelsen.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
