Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Arma barn, du måste offras — din far fordrar
att du för ett helt lif sammankedjas vid din
döfstumme barndomsvän’... O gud, Arne, var
barmhertig .. . det är omöjligt!“
Holgersen svarade ingenting, men
förvandlingen i hans ansigte talade om en ny
stundande kamp: ögonen började lysa af en
onaturlig och förtärande eld, bröstet häfdes, en
darming skakade hans lemmar. Han såg på
sin hustru med vilda blickar.
Förtviflad vred Amelie sina händer, men
nu sjönk hon, ur stånd att längre kämpa, ned vid
den halft vansinniges bädd. “Lugna dig, Arne,
lugna dig: jag lofvar att betänka mig... jag,
jag..
Men han hörde henne icke mer, ett
våldsamt anfall inträdde, han rasade, och i sina
fördubblade qval ropade han med
sönderslitande röst: i(Amelie, Amelie, kom ihåg att du
på domens dag skall stå till ansvars för det
du kunnat rädda mig, men icke velat det!“ ...
Följande aftonen — efter långa och svåra
strider och en hel natts öfverläggning, under
hvilken hoppet då och då hviskade om
möjligheter, som det likväl var endast framtiden
förbehållet att uppgifva — lofvade Amelie i hans
hand att icke längre sätta sig emot offret.
Men hon tog äfven det heliga löftet
tillbaka, att Rosa ännu icke skulle invigas i den
grymma hemligheten: modern ville småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
