Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket äktenskap, hvilket gränslöst elände!
Nej, Rosa får ej uppoffras.“
“Så gån då ifrån mig allihop, j falska
trö-starinnor! J öfverlåten mig åt afgrunden, fast
j kunden ha räddat mig... ja, äfven du! Din
kärlek har slocknat, jag ser det nog — lemna
mig med dina döttrar, innan ... Nej, det behöfs
ej ... en man, som icke eger en gnista af hopp
för hvarken detta eller det kommande, håller
ej på lifvet.... Gå, förrädiska qvinna, innan
jag äfven förbannar det ögonblick, då du för
andra gången gaf mig den skänk, som du åter
tagit tillbaka.“
“Nej, nej, ännu har jag icke tagit min
kärlek tillbaka: din är jag i sjelfva evigheten.
Men för att spara dig ännu flera qval, ännu
större ansvar, uppoffra ej Rosa — på mina
knän tigger jag dig derom! Alla hennes
suckar skola eljest en gång, så visst det fins en
Gud, bränna som eld på ditt hjerta.“
“Är hon icke blod af mitt blod? Må hon
då försona fadrens brott! Och dessutom: kan
ej äfven hon älska Will — hon är ju så god
mot honom?“
“Hon är sådan mot hvar och en, som hon
kan gagna och som visar henne ömhet. Hon
begriper ju icke ens, det såg du sjelf, Wills
känslor. Besvarade hon dem deremot, skulle
nog hennes eget hjerta lära henne att fatta
den stummes.....Men jag ryser, då jag
tänker mig den stund vi skulle säga åt henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
