Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, jag föredrar vida vår klosterlika
enslighet, vår kärlek och vår enighet: den skall
aldrig, aldrig störas!“
Så sade Hildur vid slutet af första veckan,
i det hon med systerlig ömhet räckte ena
handen åt Tekla och den andra åt Rosa.
Men innan man hunnit till lördagen i den
andra, hade mer än en suck af... tacksamhet
för det hennes önskningar så noga blifvit
uppfyllda sväfvat öfver hennes läppar.
Viktor, som väl märkt huru besvärad Tekla
var af hans fortfarande förtrolighet, nu då
hans hjelp ej mera behöfdes, drog sig djupt
sårad tillbaka. Andra besökande vänner kommo
ej heller ut och störde familjens enslighet —
man visste sig vara öfverflödig. Ej ens moster
Taga hördes af.
“Hvad man ändå snart blir förgäten!“ sade
Hildur nu, i det hon för hufvudvärks skull
öfver pannan anlade en hvit halsduk, hvilken
hade ett ogement syskontycke med nunnedoket.
“Vi ha hvarandra“, sade Rosa — “du
begärde ju icke mer, Hildur?“
“Jag begär icke mer nu heller, jag
reflekterar blott: reflexionen är en naturlig följd af
det stilla och tillfredsställande lif vi här föra
... Såg du med hvad smak pappa åt
höns-frikasséen i middags—jag hade sjelf lagat
den, och när mamma tackade mig för en god
middag och sade att hon aldrig smakat maken
till sviskon-soppa, försäkrar jag dig, Rosa, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
