Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor rodnade, men svarade ej — denna
spotska och lättsinniga kitslighet väckte hans
harm, på samma gång som den hvasst sårade
honom... och dertill steg nu Tekla upp, gick
ut och tog sykorgen med sig.
“Min bäste Viktor,“ fortsatte Hildur, som
just nu, för att få visa sin likgiltighet, icke
frågade efter hvad intryck hon gjorde, “här blir
ett sällskaps-spektakel i staden: jag kommer
troligen att spela första älskarinnan — skulle
icke du händelsevis känna dig hugad att söka
erhålla något lämpligt parti?“
Rosa — som hittills suttit stum, med
händerna hvilande på gitarr-strängarne och
purpurröd af blygsel öfver att hennes äldre syster
så lade å sido all finare qvinnlighet — kunde
ej längre höra detta. Det gjorde henne äfven
ondt om Viktor, som, långt ifrån att infalla i
den gamla tonen, förlägen vred och vände på
sin mössa, fullkomligt erinrande om en mygga,
hvilken kommit ljuset för nära och som håller
på att brinna upp, under det hon ännu
sträf-var att slippa lös,
“Nej, men se,“ ropade Rosa, “om icke
klosterklockan är half 2 ... Hildur, du får väl
göra din rund, du, som är föreståndarinna och
uppoffrar dig för oss!“ och hon smålog åt
Hildur, som gaf henne den mest förtretade blick.
“Ifrån i morgon må hvem som helst ta
förestyret i klostret: jag far till staden — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
