Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den dag jag härnäst kommer till Älfhagen,
blir det säkert sju månförmörkelser.... Var
så god och se öfver bordet, mamsell
nipper-tippa, och gör sig sedan redo att taga
nyck-larne!“
Hildur steg upp och svängde nedför trappan.
Med en blick tackade Viktor sin räddande
engel och nu flög äfven Rosa ned för att
hjelpa till.
Viktor blef ensam.
“När,“ sade han till sig sjelf, i det han
trädde fram till fönstret och blickade ut öfver
det ännu i sjelfva hösten sköna landskapet,
“när skall jag blifva hvad jag fordom var?
Och hon, hon ... icke ens en blick! Är jag då
så obetydlig — har jag visat mig efterhängsen
som en narr? Jag tjenade henne, så länge hon
behöfde mig och hon emottog min tjenst villigt,
men när hon ej mera behöfver den, då ... Min
enda tröst är den, att hon ej ansett sig
be-höfva med minsta häntydning erinra mig om
att det, som passerat inom sjukrummets väggar,
bör förblifva der: hon litar på min heder. Men
nu kommer han, och allt blir väl vid det
gamla!“
Hade Viktor i närvarande ögonblick
kunnat se in i Teklas kammare, skulle hennes
ställning, der hon satt med brefvet i handen
och blicken stelt riktad mot himlen, hafva
öfver-tygat honom att ingenting blef vid det gamla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
