Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tionde kapitlet.
Ett afgörande samtal.
Vid Teklas förslag, så alldeles oväntadt,
helst Viktor aldrig förut ackompanjerat henne,
hur ofta han än bedt derom, såg hvar och en
upp, ty pianot fanns icke i denna sal, utan i
den öfversta.
“Vill du icke att vi då taga den
quatre-mains vi sist inöfvade ?“ inföll Hildur ovilkorligt.
“Nej,“ svarade Tekla i en bestämd och
afvisande ton, och i det hon gjorde en rörelse
mot vindeltrappan, lät hon Viktor gå förut,
men följde straxt efter, i det hon gaf modern
en blick, hvilken denna besvarade med ett ömt,
men sorgset småleende. Mor och dotter
för-stodo hvarandra helt säkert.
“Tänker du icke gå upp och afhöra
musiken?“ frågade Hildur, i det hon såg på Rosa.
“Den hörs lika bra härnere — dessutom
är lätt att begripa det Tekla vill tala enskilt
med Viktor.“
“Åh ja, för Tekla går allting an, men, min
gud, om jag så der ogeneradt inbjudit en karl
att musicera med mig i ensamheten, då skulle
man fått höra hur himmel och jord blifvit
upprörda öfver min ofantliga obetänksamhet.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
