Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, det är verkligen så, kära du,” svarade
modera, “att mången sak, som passar sig för
Teklas allvarsamma lynne, alldeles icke passar
sig för ditt: samma handling får olika färg, då
olika personer utföra den.“
”Det vet jag nog af gammalt, mamma, att
det jag gör, beständigt får en afvig färg, men“
... Hildurs kind brann blodröd, och hennes
ögon fingo ett skimmer, som lyste klart i sjelfva
halfskymningen ... “men det är mycket som,
hur afvigt det än synes, kan vara mera rätt
än det rätta!”
“Bevars, min lilla Hildur, om jag ej kände
att Viktor nu är död för ditt hjerta, skulle jag
tro att svart..
“Ja, det fattades bara att mamma skulle
anse mig för svartsjuk!” Nu fick Hildur ett
lägligt tillfälle att falla i gråt... ”Hur jag
förorättas, är detsamma.... Svartsjuk, jag, som
anser Viktor för mindre än intet. . jag, som
skrattar åt min fordna narraktiga kärlek och
skämtar öfver den, liksom man skämtar öfver
andra dårskaper. .jag, som är så kall som is,
jag skulle vara svartsjuk.. P
”Nå, är du det ej, min Hildur, behöfver du
icke taga saken så häftigt.“
”Hör,” hviskade Rosa, ”hvilken vacker duett!”
En klocka klingade i detsamma: den var
från faderns kammare.
Amelie steg upp, nickade ett vänligt
farväl åt sina döttrar och trädde in till mannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
