Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne funnos, måtte ha legat qväfda i det ärbara
hjertat — i hennes ögon lyste de aldrig.
Men hvad Viktor såg, var nog att låta
honom erfara hela tyngden af en blyghet, att
icke säga tafatthet, som aldrig förut hade
besvärat honom. Han vågade icke tro att der
låg en liknelse till uppmuntran i denna blick:
om han bedroge sig, om han föraktligt
af-visades, kunde han aldrig mera lyfta sin blick
till henne.
“Viktor,“ sade Tekla slutligen, i det hon
gaf honom en vink att sätta sig bredvid henne,
“vi ha aldrig med hvarandra kommit att tala
om den sorgliga tid, då du var så mycket för
mig och mamma. Din uppoffrande vänskap,
din outtröttliga ifver att tjena oss, har hos
mig qvarlemnat en djup tacksamhet" —
framför allt, Viktor, har jag vetat att skatta den
grannlagenhet, hvilken sedan gjort dig så
sällsynt hos oss.“
“Det var en nödtvungen grannlagenhet!“
svarade Viktor med den högsta beherrskning
han förmådde inlägga i sin ton––“Tekla, jag
vågar icke säga dig hvad den kostat mig —
jag vågar ej besvära dig med ett ämne, dig
så likgiltigt som mina känslor... du har ej
låtsat se något!“
“Tider och förhållanden förändra sig. Efter
dessa förändringar bilda sig omärkligt eller
hastigt, allt efter som händelserna gå sakta eller
raskt framåt, nya öfvergångar i menniskornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
