Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag är sjuk och har lätt för att gråta ... Rosa,
om du skulle tro något annat...“
“Än se’n, Hildur? Om jag hade älskat,
skulle jag kanske aldrig kunna lida en
förändring — hvad under då om du...“
“Men jag är likgiltig, hör du!” utbrast
Hildur harmsen, stötte undan Rosa och flög upp
på sin egen kammare.
“Stackars, arma Hildur,“ sade Rosa, “jag
undrar om det käns mycket bittert det der,
som hon erfar... Jo jo men!“.......
Deruppe i den öfre salongen, hvars prakt
och smak vi förut beskrifvit, kastade lamporna
från det stora förgyllda skeppet i taket sina
bländande lågor icke blott öfver de små
emal-jerade kanonerna, ur hviika de uppstego, öfver
de förgyllda breda taklisterna, den
mångfär-gade glaskupolen och den med himmelsblått
sammet klädda divanen, utan äfven öfver
flygeln och den sköna qvinnan, som nu, sedan
tonerna b ortdött under hennes fingrar, tycktes
lyssna efter själens toner. Med pannan lutad
mot flöjten, höll Viktor sina blickar stadigt
riktade på henne, hvilken kanske icke mera
mindes hans närvaro.
En stund förflöt under djup tystnad.
Då såg Tekla upp på den unge löjtnanten
med en god och förtrolig blick, en sådan som
Viktor endast kunnat ana i sina drömmar, ty
han hade icke ens i drömmen sett Teklas blick
låga af känsloglöd. Sådana lågor, om de hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
