Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade fattat den hoppfulla tanken att din
känsla för mig skulle slockna lika fort som
den uppflammat.44
“Du anar ej du, Tekla, du, så ren och
hög-sinnad, denna känslas besynnerliga uppkomst
— du anar ej att den är straffet för ett
brottsligt förräderi ... och just emedan den är ett
straff, är den dubbelt hopplös. Har jag väl
någonsin vågat i minsta ord uttala hvad mina
ögon, mitt beteende, ständigt lagt i dagen?
Nej, ty jag vet att, ehuru nu båda fria, jag är
dig så ovärdig att du, om du kände allt,
kanske skulle hata mig!“
“Hvad du nu häntyder på hvarken vDl eller
bör jag veta: jag vet endast hvad du gjort för
mig ... än mer: jag vet att du visar den högsta
oegennytta, den ädlaste glömska af hvad som
möjligen kan komma att röra dig sjelf, då du,
med kännedom af så mycket — jag vet,“
till-lade hon suckande, “att du känner mycket —
ändock anser din lycka kunna bildas genom
en förening med vårt olyckliga hus ... Du finner
att jag talar öppet!“
“Du talar så“ sade han, i det han, glömsk
af hennes sorgsna allvar, sjönk till hennes fötter,
“att jag anropar dig att du för lifvet tillåter
mig att tjena dig ... gör med mig hvad du
vill, förskjut mig blott icke helt och hållet, ty
efter att hafva lefvat dessa ögonblick, måste
jag sedan gå förlorad i mörker!“
“Viktor, min trofaste vän, om du håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
