Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig kär, så stig först och främst upp —
och se’n förlåt mig att jag säger dig det
dylika scener äro för mig så främmande, så ytterst
motbjudande att ... att... med ett ord, de
trötta mig!“
Det iskalla badet utöfvade genast den
verkan att, om det ej afkylde, det åtminstone
nedtryckte Viktors lifsandar. “Jag glömde,“ sade
han, i det han hastigt steg upp, “att man inför
dig ej vågar vara menniska: du tillåter
men^k-liga känslor att röra sig omkring dig, men du
tillåter dem ej att visa sig.“
“Nu går du för långt i din slutsats: det
är blott öfverdriften jag förkastar. Sådan har
du sett mig förut, sådan skall du alltid se mig och
jag skulle bli mer än olycklig, om den man,
vid hvilken jag kunde fasta mitt val,
fordrade mer än hvad som stode i min förmåga
att gifva.“
Viktor, som hade satt sig, rusade åter upp,
men satte sig igen. “Tekla, det är en dödande
pina att så här lugnt och stilla, liksom man
talade om väderleken, afhandla ämnen, vid
hvilkas blotta beröring blodet sjuder och hjertat
slår.... Men jag sitter här nu så orörlig som
en automat — gör endast pinan kort, ty
föreställningen om att ha blifvit ledd till himlens
port och ej slippa in, är rysligare än att vara
utkastad långt derifrån. Du har länge vetat, att
jag ville gifva hälften af mitt lif för att under
andra hälften få kalla dig min — jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
