Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag känner att du för mig är lifvet eller döden!
Bered dig på att jag ej lemnar något medel
oförsökt att besegra ditt motstånd: du skall
blifva min, och ännu en gång skall du kalla
mig din Carl.
Senast om en månad ligger jag ångrande
vid dina fötter!“
... Amelie såg på sin dotter. Hon var
fullkomligt ur stånd att begripa, hon, som kände
Teklas djupa kärlek för Carl, hvarför ej detta
bref verkat just motsatsen af hvad det gjort.
“Nåväl, mamma: jag kan omöjligt tillhöra
Carl! Jag känner hans karakter — ingenting
skulle försona honom med fasan att vara
slägt med .. ..“
“Tyst! Du är utan skonsamhet — hvarför
återkomma till dessa förfärliga saker?“
“... för att icke blifva alltför öfverraskad,
om de genom någon skickelse komma oss
närmare . .. Nog, mamma: sedan min grufliga aning
blifvit visshet, var mitt beslut oåterkalleligt
att ej förbinda mig med Carl. Nu hotas jag
likväl af det värsta, att emotstå hans egen
närvaro, hans fasta beslut att segra, och i
denna nöd valde jag att....“
“Jag förstår dig,“ svarade Amelie med
sänkt ton, “och jag kan icke dölja för dig
min smärta att veta det ej en ädlare känsla
afgjorde öfver denna stund. Ja, om någon
här blifvit styfmoderligt behandlad, så är det
Viktor, ty under sådana omständigheter anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
