Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raskandet af modern mera rodnade för sina
nya tankar, än för det att hon blifvit funnen
i sällskap med fröken Ebba, förvandlad från
dam till lindebarn.
“Nej, se sådana vackra spetsar!“ sade
mamma, som föresatt sig att prata bort Rosas
bryderi. “Har du virkat dem sjelf?... Och
sådan bred, grann hål-söm... bevara mig, hvad
du är snäll — du får visst hjelpa mig att sy
sådan på några små örngott.“
“Ack ja, om mamma tycker om den —
och spetsarne skall jag virka lika vackra...
Mamma kan väl förstå att det bara är härute
på Älfhagen, der jag har så litet att roa mig
med“ ... Och åter började Rosa förlägen vecka
på sitt förkläde.
“Mitt bästa, kära barn, jag vet nog att
ditt hjerta ömmar för de gamla lekkamraterna,
när du nu skall resa ifrån dem för vintern...
Men hvar har du de andra — har du ingen
mer än fröken Ebba nere?“
“Åh nej, mamma, jag vill ej ha så många!“
Och Rosa blef allt rödare och varmare.
Modern log. “Gud signe dig... Sof godt!
Guds serafer vaka nog vid ditt läger!“ och
kyssande Rosas rubinröda läppar, nickade
modern och aflägsnade sig.....
Då Rosa blifvit ensam, sjönko hennes
glödande kinder, omsväfvade af de glänsande
lockarne, ned emot dockans hufvud.
Rosa vyssade ej mer: hon tänkte, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
