Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning med dockan icke blott i knäet, utan —
väl värre än så — under det dockan, hvad
aldrig förr varit brukligt, lindades i en helt
ordentlig skrud.
“Ditt lilla ting, jag tror du syr docksaker
ännu,“ sade Amelie leende, “fastän du bar
hela stassen upp på vinden i somras?“
“Åh,“ svarade Rosa, i det hon högt
rodnande drog förklädet öfver fröken Ebba, som
låg der barfotad ända upp till halsen, “det
var så kallt nu under hösten deruppe i
vindskontoret!“
“Var ej blyg du, liten, för det du ännu
har nöje af dina dockor! Gifve gud att de
rätt länge måtte roa dig — jag önskar ej bättre,
ty jag är säker att inga fridsstörande tankar
då kunna nalkas dig.“
Föga anade Amelie det Rosa i detta
ögonblick var långt ifrån att leka med dockor —
nej, Rosas fantasi sväfvade just då omkring
den skära bilden af en ung mor, som lindar
sitt barn för aftonen, som lägger det i
vaggan, sjunger för det, jollrar med det och
härunder känner en outsägligt lugn och himmelsk
frid i hjertat.
För Rosas så fullkomligt oskuldsfulla hjerta
var detta visserligen också en lek, men en
lek som roade henne tusenfaldt mer än den
hon förut brukat, då dockan kläddes i
bal-eller res-paryr. Emellertid var hon dock icke
så alldeles oskyldig, att hon ej vid öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
