Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Will är dessutom nu så lycklig, att han har
nog af sällhet för en lång tid.“
“Undanflykter, Amelie: du vill blott vinna
tid — och fegt och orätt vore det af mig, om
jag nu gåfve efter för den makt du utöfvar på
mig. Om flickan blir äldre, kan hennes hjerta
snart bindas vid en annan: då blir det svårare,
då först blir det en olycka. Nu är hon ett så
godt och fromt barn, att hon ej skall neka att
göra den stackars Will lycklig.“
Amelie suckade djupt, hon insåg att hennes
man hade rätt, och dock kunde hon ej ge efter.
Hon vågade knappt tillstå för sig sjelf, att det
endast var tid hon ville vinna.
“Jag ser din bedröfvelse, stackars qvinna,“
återtog Holgersen, besegrad mera af hennes
tystnad än hennes böner, “och vi skola gå
halfva vägen hvar. Såsom jag sagt, upptäcker
jag i morgon för Will mitt förslag, likväl med
förbehåll att ingenting före våren får yttras
till Rosa. Är du nöjd med detta, och lofvar
du bestämdt att då icke uppfinna något hinder,
så må hon lefva i okunnighet om sitt öde ännu
ett halft år, men bestämdt icke längre, ty
sedan en flicka går på sjuttonde året, får hon
många griller — vi ha redan väntat i det
längsta, under dessa omständigheter.“
Amelie lofvade allt för att vinna sex
månader, men fåfängt bemödade hon sig att i sin
tur vinna sin makes bifall till hennes bön att
låta äfven Will vänta på underrättelsen. Här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
