Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande behof var ett om än ringa hopp om
barmhertighet, lästes tydligt på hans ansigte,
som aldrig varit så fritt från de vilda
lidelsernas våldsamma spänning.
“O, Arne,“ utbrast Amelie med helig glädje,
“jag tycker mig känna Guds kärlek!“ Och hon
störtade ned på knä bredvid honom, som,
böjande hufvudet i sina händer, för första
gången på långliga tider kände sina ögon fuktas
af denna dagg, som för dem så länge varit
främmande.
“Gossen,“ stammade han, “såg du hur han
sträckte sina händer dit upp för min skull ...
för min — och han skall ej ha gjort det
för-gäfves! Jag eländige har vågat bedja, och för
första gången under hela min syndiga lefnad
erfar jag känslor, hvilka säga mig att ingen
är så förkastad, att han ej vågar böja signed
vid korsets fot.“
“Ser du, Arne, ser du den eviga kärlekens
outsägliga makt!“
“Men offer, försoning måste följa med
ångern! I morgon vill jag vara ensam med
Will... jag ...
“Icke ännu, nej, icke ännu — ack, hon är
så mycket barn. Haf äfven du barmhertighet,
om du trängtar efter att Herren skall hafva
barmhertighet ihed dig!“
“Men han kan ej hafva det förrän jag med
gerningar visat min ånger.“
“Jo, var säker att han ser till uppsåtet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
