Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligen, för att med ens göra sig
välkommen, ryckte han ett pappersblad ur
plånboken, tecknade namnet Eosa och framräckte
det sedan till Will, som ögonblickligen
undergick en så stor förvandling, att Holgersen ej
utan största förvåning kunde skåda den.
Will hade rest sig upp. Han tycktes lyssna
med nära nog djurisk instinkt efter steg, dem
blott denna instinkt kunde fatta. Hans ögon
hade fått icke allenast lif, utan ett mångfaldigt
brännande lif, hans kropp darrade,
andedräg-ten flämtade — han blef hemsk under
inflytelsen af denna passion.
Holgersen tvekade några ögonblick. Hvad
han såg, förständigade honom att Rosas öde
kunde bli förfärligt — han mindes sin hustrus
ord: Om han en gång komme att lida af
svartsjuka! Det var nära att Holgersen, med
tanken på framtiden, tyst gått sin väg igen; men
då kom der åter en annan tanke som sade:
“Hon är ditt barn — det är hennes pligt att
försona, och försoning måste föregå
bönhö-relsen!“
Han hade redan gått ett par steg emot
dörren, men vände nu åter tillbaka, betraktade
länge Wills gnistrande öga, deri en otålig
väntan målade sig, tog derefter bladet och skref
på nytt:
“Du älskar Rosa!“
Will stirrade på bokstäfverna och sedan
på den, som tecknat dem. Ett slags kramp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
