Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktig ångest sammandrog hans väsende. Han
skalf, hans bleka kind upptog flera
färgskiftningar, blodet steg honom åt hufvudet, han
uppgaf suckar af dof smärta, och ett pinsamt
qval, ett sådant hvarmed offret blickar på sin
bödel, talade ur hans förstörda anletsdrag.
“Arme yngling!“ mumlade Holgersen och
tog åter pennan.
“Du får älska Rosa: hon skall bli din!“
Ett läte, så skärande att det skrämde
sjelfva den vilde nordsjöfiskaren, banade sig
väg öfver Wills läppar — det var likväl
uttrycket af en vansinnig glädje, som ej på annat
sätt kunde få luft. Men efter uppgifvandet af
detta enda ljud, hvilket i sig uppfattade allt
det han ej kunde tyda, föll han sanslös tillbaka
ned på hufvudgärden.
Skakningen hade varit häftig––
I det ögonblick han uppvaknade till sans,
stod icke blott hans förmyndare, utan äfven
fostermodern vid sängen, men förgäfves
spanade han efter någon mera. Då fästade han
sina förvirrade ögon på Holgersen, och
dessa-ögon frågade lika tydligt, som ord skulle hafva
gjort: “Har du gäckats med mig?“
Nu blef det Amelies tur att genom
teckenspråket, deri hon var nästan fermare än Rosa,
gifva den stackars, i sina egna känslor
vilse-komne ynglingen att förstå det fosterfaderns
mening inneburit allvar; men derjemte
skyndade hon att göra honom begripligt det denna sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
