Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het och lofvade med lika vältaliga tecken att
försöka; dock förrådde han lyckligtvis en djup
misstro till sig sjelf. Efter några ögonblicks
begrundande, dem Amelie föreställde sig vara
egnade åt bön, reste han dock häftigt upp
hufvudet och började göra en mängd
obegripliga tecken, hvilka hon var ur stånd att fatta.
Väl insåg hon att det var något redan
passe-radt han ville häntyda på, något som angick
Rosa, men till ett vidare resultat kunde hon
ej komma.
Otåligt räckte han handen efter
blyertspennan och skref: “Kors-betningen.“
Åter skakade Amelie på hufvudet: hon
visste ingenting angående Rosa som tilldragit
sig vid Kors-betningen. Men hastigt erinrade
hon sig att det var der som Arne fann Will
vid Rosas fötter... Amelie trodde det således
vara fråga om den ångest, Rosa visat, och sökte
göra begripligt för Will, att han just af denna
händelse skulle taga sig varning att icke för
våldsamt förråda sina känslor.
Vid denna förklaring skakade Will
hufvudet och skref på nytt: “En man först, Rosa
sedan ... Will gömd.“
Om någonting i verlden för Amelie var
hebreiska, så var det denna alltför tydliga
anklagelse, åtföljd af Wills åtbörder, härmande
både “mannens“ och Rosas rörelser, der de
sto do med blomster-slingan emellan sig.
Alltsammans visade Will så klart och tydligt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
