Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans bleka kinder fingo vid minnet deraf så
stark färg, hans ögon, som nyss haft ett lugnt
och saligt uttryck, en så feberaktig glans, att
den förvånade modern väl måtte tro att Rosa
träffat någon person vid Kors-betningen.
Lika säker emellertid på Rosas oskuld som
på hennes okunnighet i allt hvad kärlek rörde,
gaf hon sig all upptänklig möda att lugna Will,
hvilket äfven slutligen så lyckades, att hon åter
framlockade hoppet och tacksamheten i hans
själ.....
Då han senare på morgonen återsåg Rosa
i den nedra salen, der hon småsjungande gick
och dukade frukostbordet, var han så
förändrad att hon, som med ett förtjusande och
gladt välkommen, uttaladt i hvarje blick och
rörelse, kom springande emot honom, blef helt
bestört, men fick ännu mera skäl till
bestörtning, då, i det hon ville fatta hans hand, han
-med tafatt rädsla drog den tillbaka.
Det låg en djup ångest i hela Wills både
inre och yttre väsende, och utan tvifvel var
det ett besynnerligt tumult i hans känslor, der
högsta fröjd och högsta oro kämpade mot
hvarandra. Han var tydligt rädd att genom någon
rörelse skrämma bort den, han aldrig nog kunde
få skåda, och å andra sidan syntes han knappt
förmå återhålla tårarne. Han hade säkert gerna
velat dö, den stackars Will, om han i denna
stund med ordens språk fått säga Rosa allt
det han kände, fått säga henne att, hur högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
