Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han än dyrkade henne, han hellre ville tvina
bort ett helt lif än göra henne smärta.
“Min gud, hvad kommer nu åt honom?“
Rosa ärnade klappa honom på kinden och lägga
i ordning hans lockar, något som han förr
tyckt så mycket om .... “Rolf, vet du, min
snälle gosse hur jag skall förklara det här?
Så sorgsen, fast på annat sätt än i går afton!“
Hon lade utan krus sin arm i Wills och drog
honom med sig bort till bordet, för att
förfriska honom med varmt kaffe och varma
hvetebullar. Men Will bibehöll sin blyghet, sin
ängslan — ingenting hjelpte.
“Ack, mamma,“ ropade Rosa, då modern
i detsamma inträdde, “se på Will hur rädd
han är för mig, mig, som han alltid tyckt så
mycket om — detta kan jag då aldrig i
verl-den begripa! Han har tårar i ögonen och ser
på mig som om han ville taga hjertat ifrån
mig, och ändå kan jag ej förmå honom att
göra minsta tecken.“
“Han håller mycket af dig, den arme Will,
och jag gissar att han nu, sedan han vaknat
och re dt sina minnen, med bekymmer tänker
på den der aftonen, då han uppehöll dig vid
Kors-betningen och du blef så rädd.“
“Ah, hvem har omtalat det, mamma ?
Pappa bad mig tiga!“
“Will har sjelf förtrott mig det.“
“Nej, verkligen ? Ack, då förstår jag att
det ångrade honom, och han tror att jag ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
