Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“ Jag måste resa dit — jag kan icke annat
hade Alfein sagt, i det ögonblick han slutat
läsningen af biljetten, och ännu om morgonen
sade han detsamma.
“Än om hon narrar mig, om hon ännu
tvärtemot allt förnuft skulle nära någon känsla
för den, som kanske just genom sin
otacksamhet underblåst elden,... Nej, det är icke
troligt: det är mera än fyra år sedan jag sist såg
henne — hon måste vara gammal nu... Ack,
hvilken glädje, om jag genom någon klok och
god plan förmådde göra hennes förmögenhet
fruktbärande för stora och ädla ändamål....
Ja, jag reser, reser bestämdt! Har hon drifvit
gäck med mig, så står det mig ju fritt att visa
henne mitt förakt och vända henne ryggen.“
Pappa Stangerling fick likväl ej del af
bref-vet, ty om Albin råkade ut för den lilla
omständigheten att hans gamla lättrogenhet
spelade honom något spratt, så vore det så godt
att skratta ensam.
Och under förevändning att uppvakta
Sjöfröken lemnade han Furuvik..........
Enneska gården var belägen ungefär tre
mil från herr Stangerlings egendom, och då
Albin på eftermiddagen färdades förbi den grotta,
der han vid sitt första besök afhört den lilla
duetten mellan qvasi-kaptenen och hans gemål
och styrman, kunde han ej annat än le; men
på samma gång erfor han en känsla af verklig
glädje vid tanken på att den gamle kaptenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
