Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej längre marterades som offer för sin egen
svaghet, utan nu hvilade i ro.
Då kapten Ålbin hade kört upp på
gårdsplanen framför huset, hvilket syntes nästan
ut-dödt med sina nedfällda rullgardiner och sin
brist på lefvande varelser, gled efter någon
stunds väntan ena förstugudörren upp, och ett
par af husfolket visade sig med långa ansigten,
sådana som alltid anläggas af dem, hvilka
befinna sig i ett hus, der döden sitter på tröskeln.
“Jag hoppas att fru Ennes icke är utan
allt hopp?“ sade Albin, för att blifva litet
invigd i förhållandena.
“Ack,“ suckade jungfrun — och drängen,
som emottog hästen, suckade också — “det
står på vippen!“
“Är någon läkare här?“
“Han reste nyss.“
“Gå in och underrätta fru Ennes att
kapten Stangerling väntar, men om hon är
mycket sjuk, så att hon icke straxt kan taga emot
mig, så har jag alls icke brådtom.“
Jungfrun återkom snart med den
underrättelsen, att hennes matmor helsat kaptenen
välkommen och att hon om en timma
hoppades kunna tala med herr kapten.
Albin lät under tiden föra sig till ett stort
rum, hvilket, för att dömma af alla de
beqväm-ligheter det innehöll, just syntes vänta honom,
och så snart han blef ensam, kastade han sig
helt fundersam på den mjuka soffan, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
