Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, som väger både de stora och de små
synderna, äfven tillgifva henne.“
“Kapten Jentzel...“
“Bästa fm Ennes, tala fritt!“ Och Albin
tänkte icke ens på att han nu intog taburetten
för att bättre kunna höra.
“Tror kapten Jentzel på den sägen, att de
lefvande pläga som en helig lag anse de
önskningar, som yttras af dem, hvilka snart ej mera
kunna uttrycka några sådana?“
“Det tror jag!“
“O, att det vore så. ... Förlåt att jag
erinrar om en tid, då jag, i trots af det band
som då fängslade mig, vågade nära en känsla,
som...“
“... som fru Ennes, enligt sina egna ord i
brefvet, längesedan förgätit!“ ifyllde Albin
rodnande.
“Förlåt mig denna nödtvungna osanning —
jag hade annars icke i dag fått förtro mig till
den, i hvars händer jag ville lägga så mycket.“
Albin ansåg här lämpligast att iakttaga en
fullkomlig tystnad.
”Det är,” återtog den farliga qvintian, ”denna
olyckliga känsla som brutit min kraft: för den
flydde jag ånyo till främmande länder, för att
glömma den kastade jag mig ömsom i
förströelsernas hvirfvel, ömsom in i min gamla
älsk-lings-vurm på hafvet — ingenting lugnade de
vågor, som svallade här, ehuru jag tusen
gånger för mig upprepade de ord, som åstadkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
