Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mo en djupare smärta, än om jag bränt mig
med glödgadt jern, dessa ord: ’Han hatar och
afskyr dig i stället!’ Mången gång såg jag än
här än der, ehuru osedd af honom, den, hvars
bild förföljde mig och som jag måste följa på
afstånd, lydande samma hemlighetsfulla makt
som manar den ena planeten att efterfölja den
andra. Aldrig nalkades hoppet min själ. Men
då jag blef enka, då denna hand, som så många
eftersträfvade, var fri, då jag slutligen kände
att dödens kalla kyss berört mina läppar, då
vände jag åter hem för att, om möjligt, se
den idé förverkligad, som ensamt uppehöll mig,
den nemligen att låta hela min förmögenhet
öfverflyttas på honom, som var och är mina
tankars och känslors eviga dröm.“
“Omöjligt!“ stammade Albin.
“Hvarföre omöjligt?“ återtog hon, som
alltför väl såg att hon hos honom åstadkommit
åtminstone medlidandets och deltagandets
rörelse. ”Skulle väl kapten Jentzel så högt
förakta en qvinna, som ej kunnat göra honom
något ondt, att han, för plågan att några
dagar benämna henne sin maka, ej skulle vilja
förskaffa sig sjelf rättighet öfver hela hennes
furstliga rikedom?”
”Maka?” upprepade Albin häftigt.
”Javäl, maka! Gif denna himmelska fröjd
åt mitt hjerta... förläna mig den sista trösten
att ha dig” — hon kastade sin arm så
oför-beredt om Albins hals, att han kände sig lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
