Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtonde kapitlet.
Ett steg i förtyiflan.
“Nej, vid gud, det är omöjligt — denna
grymhet är ej tänkbar! Hon, hon skulle
tillfogat mig en så dödlig skymf... hon skulle
uppfört sig så lättsinnigt? Säg mig det icke
flera gånger — jag tror det ej!“
Det var löjtnant Carl Salzwedel som, för
en knapp timma sedan hemkommen, yttrade
dessa ord, i det han häftigt gick af och an på
golfvet, visande alla tecken till en
sinnesrörelse, hvilken gjorde fru Ringeborg stum af
ångest.
Rådmannen, som helsat sin son i första
ögonblicket, då hoppet ännu lefde friskt och
varmt inom honom, hade visligen liksom
moster Taga skyndat bort, så snart Carl börjat
tala om sitt beslut att redan i afton springa
öfver till Mörks — det var fru RiDgeborg
ensamt förbehållet att gifva sonen det förfärande
slaget om Teklas förlofning med löjtnant
Viktor, och det var för följderna af denna
underrättelse hon nu darrade.
“Det är ju icke sant, min mor — det var
ett skämt, icke illa menadt, det vet jag, men
förfärligt bittert?“
Q
Jungfrutornet. 2, °
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
