Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Min son,“ svarade fru Ringeborg med en
värdighet, som under sjelfva denna stund af
qval måste göra intryck på Carl, “kan du
föreställa dig att din mor skulle vara i stånd att
gyckla med ditt hjerta?
“Ah, således icke ens skymten af hopp !u
Hans anletsdrag förvandlades nu allt mer
och mer. Fru Ringeborg betraktade med
förvåning huru hennes lugne och faste Carl dukade
under för öfvermakten af detta förskräckliga
slag. ’Gudnås’, tänkte hon, ’så orätt Tekla
dömde, då hon trodde att Carl i sjelfva sin kärleks
högsta sorg skulle låta vägleda sig af
förnuftet — vackert förnuft... Men hon skall slippa
att veta det.’
“Dyre son, för din mors skull, kom till
dig sjelf och tro mig: Tekla är ej den qvinna,
som förtjenar sådan kärlek, sådan sorg!“
“Säg ingenting sådant! Om ej en
dåraktig och enfaldig stolthet blifvit inplantad hos
mig från barndomen, så... “
“Carl, Carl, du är visserligen i denna stund
att betrakta såsom en person, hvilken ej vet
till sig sjelf, men det oaktadt kan du gå för
långt — och nu måste jag säga dig, att det
är din karakter ganska ovärdigt att visa en
svaghet, som af ingenting rättfärdigas.“
“Jag skall ej mer visa den!“ svarade Carl
och fattade hatten.
“Himmelske gud, vill du fly dina föräldrars
hus och derute i staden göra dig till ett åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
