Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig qvinna som någon kunde önska sig till
hustru, ty endast så kunde hon hoppas att bli
något mer än Carls trolofvade.... Och Viktor
— åh, det funnes väl någon sårbar plats äfven
i hans hjerta!
“Min lilla Hildur, tillåter du mig att tala
med moderlig öppenhet?“
“Goda, bästa tant!“ Hildur böjde sig ned
och upptog näsduken, som fru Ringeborg hade
den takten att i rättan tid fälla för att ge sin
tillkommande svärdotters blygsamhet litet
rådrum.
“Nåväl, mitt barn, Carl har nyss för oss,
sina föräldrar, förkunnat sin önskan att inträda
i en ny förbindelse: han önskar till och med
att allt skall vara afgjordt, innan han återser
den, som en gång var honom dyrbar, kanske
ännu är det — och då han vid valet af maka
rådfrågat mina önskningar, har jag, mitt barn,
hän vist honom att söka sin lycka hos dig.“
“Hos mig?“ utbrast Hildur, lågande röd.
“Hvad tänker min vördade tant på? Jag är en
alltför ofullkomlig varelse att på minsta sätt
motsvara Carls önskningar — ack, jag är
en stackars oförståndig flicka, hvars
enda lilla förtjenst är att hon sjelf ser sina
många fel.“
“Älskade barn, denna vackra
sjelfankla-gelse, denna blygsamma misstro till dig sjelf
visar bäst hvad du är och höjer dig så mycket
i mina ögon, att jag ber dig få bli min sons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
