Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läppar må höra den borgen du ger honom för
hans framtida lycka.“
Hildur, som alltför väl insåg orsaken till
Carls så häftigt fattade beslut, insåg äfvenledes
med fullkomlig takt, att allt pryderi här vore
icke blott på orätt plats, utan alldeles förlorad
möda, ty säkerligen skulle Carl aldrig i sitt
lif minnas hurudan hon i den stunden sett ut.
Hans tankar voro nog på annat håll, och bästa
intryck hon kunde göra på honom vore säkert
att visa sig så litet besvärad och så litet
sentimental som möjligt.
Hildur hade några minuter varit på egen
hand öfverlåten åt dessa fantasier, då dörren
öppnades och Carl ensam och hastigt inträdde.
Ännu lågade på hans ansigte den starka
glöd, som blifvit uppdrifven genom den inre
hettan, ännu gick den lössläppta, vilda stormen
genom hans själ, icke lemnande honom ett
ögonblicks ro för den tanken: ’Du skall
hämnas, du skall visa henne att du anser exemplet
värdt att följas, att du vill se det gamla
bandet fullkomligt afslitet — det är det blott till
hälften, så länge endast hon bindes af nya
löften’ ... kortligen: Carl gick i rus, och rusig
var också den onaturliga häftighet, h v armed
han utstötte följande mening:
“Ursäkta, bästa Hildur, att jag så här i
flygten söker fånga ditt ja, men, uppriktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
