Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagdt, finner du icke att du och jag, efter den
föresyn, som blifvit oss gifven, ej gerna kunna
företaga oss något bättre, än att gå åstad och
göra sammaledes?“
Hildur, som, efter hvad man hört, icke
haft alltför stora pretentioner på
uppmärksamhet, blef dock verkligen förnärmad af den
obe-skrifliga “negligence“, hvarmed Carl utförde
sitt frieri; och om hon än kunnat för sin
stolthet och egenkärlek smälta detta — ingen finge
ju veta huru hon blifvit Carls fästmö — hade
hon dock nog klokhet att tänka på framtiden
och hvilken skada det kunde göra henne, ifall
hon på en dylik anhållan om hennes hand genast
nigit och sagt ja.
Alltså tog Hildur sin sällan pröfvade
qvin-liga värdighet på sig, och i det hon med mycket
naturlig förvåning drog sig två steg tillbaka,
yttrade hon i en ton, som susade både kylig
och skarp för Carls öron:
“Om det icke är något annat motiv som
kommer löjtnant Salzwedel att i mig söka den
hustru, han synes så angelägen att vinna, så
måste jag tillstå att jag, ehuru känd för min
lättsinnighet, icke eger en nog hög grad deraf
att vilja kasta mig in i ett så vågadt äfventyr.“
“Huru,“ sade Carl förvånad — “jag tyckte
att min mor gaf mig en annan förhoppning?“
“Din mor begagnade helt olika uttryck för
den begäran, som du nu sjelf framställt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
