Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd af sans och förnuft icke skall komma
att göra allt för den q vinna, som haft nog
ädelmod att i denna stund visa mig
öfverse-ende ?“
“Men,“ återtog Hildur, som, i förhoppning
om en bestämd motsägelse, äfventyrade spelet
att ännu mer befästa sig i den aktning, hon nu
visste sig hafva ingifvit Carl, “men hvarföre då
icke vänta ett par dagar, tills denna jäsning i
dina känslor lagt sig? Tro mig, Carl, du
handlar ädelmodigare mot oss båda, om du ger oss
tid till öfverläggning.“
“Nej, Hildur, ingen öfverläggning! Hvad
som skall ske, måste vara afgjordt med
detsamma — denna vilda feber lemnar ej förr
mitt blod.“
“Tror du då att det blir dig bättre sedan?“
“Jag tror det icke blott, jag vet det!“
“Men, kom ihåg, Carl, att du aldrig, om
jag nu bifaller, må tillräkna mig det som
svaghet eller lättsinne, ty om någon af oss i detta
ögonblick är lättsinnig, så är det du!“
‘<Må vara, men i morgon blir jag åter
förnuftig.“
“Och då ryser du för hvad du gjort, och
kan icke göra det ogjordt! Nej, Carl, nej —
ju mera jag tänker på denna brådskande
för-lofning, desto mera motbjudande förefaller
den mig.“
“Du afslår mig då?“ sade Carl med en ton,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
