Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske bäst att först gå till råds med sig sjelf:
jag är så orolig, så full af––“ Hon afbröt
och kysste ännu en gång sin mors hand till
godnatt. Derefter gick hon till fadern, och
sedan hon borta vid det afiägsnaste fönstret,
der han under sin promenad stannat, hviskat
några ord åt honom, ord som tycktes väcka
honom ur hans långa dvala, men dem han dock
endast med en blick besvarade, vände Hildur
åter om till bordet, och kastande en nästan
genomträngande blick från Tekla till Viktor,
sade hon: “Jag önskar herrskapet en gfljL sömn,
med icke alltför besynnerliga drömmar, ty ibland
ha drömmar det felet med sig att vara
odrägligt profetiska!“
Hvarken Tekla eller Viktor svarade med
annat än ett svalt godnatt; men Rosa, hvars
nyfikenhet blifvit retad på samma gång som
hennes hjerta svällde af harm öfver Hildurs
öfverlagda elakhet, hennes stora brist på all
finkänsla, gaf Will några små begripliga
smekningar, sådana som man kostar på barn, då
man vill påminna dem att gå, och han, som
så väl förstod sin unga herrskarinna, steg straxt
upp och drog sig med Rolf bort till den
mörkaste delen af salen. Nu hade Rosa frihet att
följa Hildur, hvilket hon ock gjorde.
En timma senare hade husfadern gått in
till sig, husmodern tittat ned i köket, och
fastän Will satt qvar, kunde det dock gerna sägas
att fästmannen och fästmön voro ensamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
