Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ögonblick iakttogo de tystnad, men
sedan Viktor nu, så länge han förmått,
bekämpat den stormande oron i sin själ, redan
länge förrådd genom den häftiga andedrägten,
utbrast han, i det han tog Teklas hand i sin:
“Han är här ... Men hvad bådar Hildurs
hemlighetsfulla väsende .... Drag icke din hand
tillbaka — en gnista fröjd i sorgen måste du
unna mig!“
“I sorgen, Viktor?“
“Kanske det skulle vara en fröjd för mig
att tvärsigenom schalen, hvari du insvept dig,
se eller ana, det är detsamma, hur ditt hjerta
slår, höra hur det klappar af ångest vid den
förmodan som hennes ord säkert ingifvit
äf-ven dig?“
“Hvilken förmodan? Låt oss vara lugna
och framför allt uppriktiga... Hvad menar du?“
“Om han vore förlofvad!“
“Han?“ Tekla sade ej mer än detta ord,
men i det låg en så bestämd motsägelse som
ett ord han innehålla.
“Var ej för säker, Tekla — men om han
så vore, hvad rörde det dig?“
“Gif dig tillfreds, Viktor: det band, som
förenar oss, har jag ju sjelf velat knyta;
och om en dag kommer, då Carl Salzwedel
förenar sina öden med en annan qvinna, så
skall du icke en sekund finna mig glömsk af
mina pligter!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
