Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adertonde kapitlet.
På sjelfva förlofningsdagen.
Då Carl Salzwedel, efter att halfva natten
i orediga tankar ha vankat fram och åter,
följande morgonen uppvaknade, var det med möda
och endast småningom som han blef i stånd
att reda de minnen, hvilka från föregående
aftonen trängde sig på honom.
Alltsammans förekom honom som en
vansinnig dröm efter ett starkt rus. Men olyckan
var att han drömt vaken och att han ej kunde
utropa: ’Gudskelof att det endast var i sömnen
dessa lidanden pinade mig!’
Med Carls lynne kunde det väl gå an att
för någon gång under en hel lefnad råka utom
den vanliga kretsen för en jepm och
ordentlig tankegång—ja, det finge tyvärr till och
med passera, om ett så utomordentligt fall
bragte de annars beherrskade känslorna i fullt
sken, men hvad som aldrig ginge an, aldrig
finge passera, var fortsättningen af ett sådant
tillstånd: med en ny sol måste det ta slut,
och hade så äfven, ty en dylik spänning kunde
ej längre ha förlikt sig med hans nerver. Vare
dock långt ifrån att sjelfva orsaken, som vål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
