Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lat denna blodets svallning, upphörde på
samma gång som dess vågor jemnade sig.
Nej, både orsaken oeh följderna blefvo
qvar, men lika säkert som att Carl med
bestörtning och djup ånger fann sig vara
bunden med nya band, lika säkert var det ock
att han ej skulle förfalla i en feg veklagan
eller försöka uppgöra något ackord med sin
heder. Han var icke fullt säker på huru långt
han avancerat i det galna frieriet, men sedan
han, efter ett samtal med far och mor,
förnummit att allt var i så behörig ordning, att
endast den formliga anhållan hos föräldrarne
återstod, bad han fadern åtaga sig detta
ärende, ty det var alldeles omöjligt för honom sjelf.
Först sedan rådmannen gifvit sig af på
sin ambassad, vågade fru Ringeborg sig fram
med ett förtroligt ord:
“Min dyre, käre son, du märker visst
gran-neligen i denna stund att jag i går icke hade
så orätt med mina böner. Nu är dock gjordt
som gjordt är, och min fasta öfvertygelse är
att du icke förlorar på bytet.“
Carl nickade ett stumt bifall till sin mors
ord och förhoppningar.
“Jag vill att du är lite öppenhjertigare
mot mig, min son!“
“Hvartill skulle det gagna, mor? Ifall
jag i går handlade som en dåre, hvilket vore
svårt att bestrida, så är det väl nu så mycket
mera skäl att handla som en klok man, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
