Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen på hennes finger: att hon bör lägga bort
sitt fria väsende, ty det anstår ingalunda mitt
lynne.“
“Åkta dig, käre son, att trötta henne med
för många föreskrifter! Du är ieke alldeles
sådan som jag väntat — och, gud förlåte mig,
jag fruktar att du icke heller blir hvad du
borde!“
“Haf ej dylika bekymmer, mor! Men då
man förlorat den största sällheten i lifvet,
kan man icke godt förlika sig med toma
barnsligheter.“
Då Carl och Tekla samma afton i båda
familjernas närvaro och under Hildurs och
Viktors bevakande ögon helsade hvarandra,
kunde ingen upptäcka någon märkbar
förändring i deras anletsdrag eller någon darrning
i den ton, hvarmed de utbytte sin ömsesidiga
lyckönskan.
Orden voro kanske formligare än hvad
de under andra omständigheter skulle ha varit,
men allt var så “anständigt“, så ärbart och
lugnt, att man riktigt hade “glädje af det“,
såsom fru Ringeborg sade.
Ingen kunde dock bedömma, se eller
af-väga den förtviflan, den smärta, den stumma
anklagelse, som låg i Carls hårda
handtryckning — ingen kunde heller se eller ana allt,
hvarom den upplyste Tekla.
Men Carl blef utan alla upplysningar, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
