Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det är sant, men förlofningen är redan
en allvarlig beredelse — och för att göra
början med uppriktigheten, vill jag öppet säga
dig, bästa Hildur, att jag ej kan medgifva att
du anser dig så fri i tankar och handlingar
som under din förra förlofning.”
Hildur var nära att uppge ett rop från
djupet af den sårade egenkärleken — men det
kom blott till ett uttrycksfullt “ah!“
“Att ditt hjerta är rent och redligt i
grunden, det tror jag med full visshet, men af
aktning för den man, du gifvit löftet om din tro,
af aktning för dig sjelf, och framför allt af
aktning för helgden af den förbindelse, du ingått,
afsvärj denna olycksaliga lättsinnighet, som —
du vet det alltför väl — bringat oss alla fyra
till den punkt, der vi nu stå!“
“Du gör en egen böijan, Carl!”
“Bättre, kära Hildur, att hafva allt klart i
början, än att krångla och mästra framdeles.
Lyckligtvis är du icke obekant med mitt lynne:
det är riktadt mera åt det allvarliga än det
ljusa och glada. Dock är jag viss att, ifall du
anser det löna mödan att på ett dig värdigt
sätt begagna den stora förmån, naturen skänkt
dig i ett gladt sinne, du visst skall kunna verka
på mig längre fram, då allt blir bättre än nu.“
“Att dömma efter det du säger mig på
sjelfva förlofningsdagen, har jag visst ringa
hopp derom — också blir det säkert omöjligt
för mig att helt och hållet skapa om mig.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
